littalo  / Amherst vt 2007

2007-05-08 Washington DC

Hej allesamman!

Nu är det måndag kväll och vi håller på att smälta helgens utflykt till DC. Vi flög ner i fredags, en dryg timmes resa, och bodde över två nätter.

Vet inte riktigt vad vi förväntat oss, men kan lugnt säga att vi blev mycket förtjusta och imponerade. USA har helt klart mer än New York och Manhattan.

Washington är ju ingen gammal stad med europeiska mått mätt. Men det märks att här har världens stormakt nummer 1 spänt musklerna: imponerande byggnader (och då inte bara kända landmärken som Vita huset eller Capitol Hill)i de enormt vidsträckta centrala delarna av staden, kring "The National Mall", som är ett stort torg i form av en gräsmatta, som omges av förvaltningsbyggnader och muséer (alla kan hitta sin favorit: flyg, indian, Holocaust, konst, historia mm. Allt gratis!) i skön förening. Många byggnader är ju från tidigt 1800-tal då arkitekterna satsade på den klassiska stilen. Man får lätt en känsla av antiken.

I ena ändan på the Mall ligger Capitol Hill (riksdagen) där vi var på en guidad visning omgiven av väldig säkerhetskontroll. I den andra ändan står George Wahington-monumentet i form av en 155 meter hög obelisk. Mitt emot denna ligger Vita huset (avståndet var dock säkert 1 km, vilket säger en del om proportionerna). Där planerade man som bäst för statsbesöket från England. I andra ändan av detta enorma stråk, där människor spelade boll och fikade bl.a., ligger Lincoln-monumentet. Nära detta finns några av de monument som ska påminna om de konflikter som USA varit indraget i.

Och så den totala kontrasten: 20 minuters promenad från vår hotell, som också låg cirka 20 minuter från Vita huset, ligger stadsdelen Georgetown. Här är det radhusliknande bebyggelse, mysiga trädgårdar och mindre, smala gator som gäller. Ett bostadsområde med tydlig engelsk inspiration. Här råder intimt småstadsliv: mer än ett par hälsade glatt på oss där vi kom med vår kamera och guidebok i högsta hugg. Här åt vi en liten brunch, innan vi tog taxi (benen och klockan sa ifrån) till Arlingtonkyrkogården där bl.a. JFK ligger begravd. Taxichauffören hörde tydligen vårt konstiga språk från baksätet, och när vi berättade att vi var svenskar, så kom det fram att han hade en bror i Stockholm och en kompis i Sverige. Så är det inte så sällan när man börja prata med folk. Efter en timmes promenad tillbaka till hotellet, läskade vi oss med en Latte (tall) på Starbucks Café och njöt den sista timmen i solen, innan vi åkte till Ronald Reagan National Airport.

Vi hörs!

Ingrid & Anders