Olgazz  / Boulder experience

2005-05-19 Hemma igen

Finals tog slut och t.o.m. jag som varit den enda med positiv inställning till dem hann bli lite trött på pluggandet innan dess. Det gick dock bra, fick in allt som skulle lämnas in och hann med annat också.

Sista veckorna i Boulder var lugnt sagt intensiva och har lämnat mig med ett hål i hjärtat precis som efter Genève resan. Hade kul hela tiden på alla möjliga och omöjliga galna fester. Hängde med mina vänner och sa sen tillslut adjö till alla en efter en. Många tårar och kramar. Jag kom dessutom på att jag är helt hopplös på att ta farväl, kan inte alls uttrycka mig som vissa av mina vänner där, ska dock kompensera detta med fina mail till dem istället.

Så vad hade jag för mig de sista veckorna? Någon mer skidåkning blev det inte, fick in totalt 16 dagar, vilket är lite magert jämfört med uppemot och över hundra som många fick in, men det är ju trots allt en förbättring eftersom jag bara åkt lite mer än en vecka totalt fram tills jag åkte till Boulder. Vad gjorde jag då…spelade biljard, fikade, åkte till Denver, var på fester, satt uppe långt in på natten och pratade om livet, politik och ingenting, lärde känna ännu fler goa människor och dansade så klart. Jag drog på mig en jätteförkylning under finals som ännu inte passerat eftersom jag inte direkt vilat, tänkte göra det hemma hos mor min nu.
De sista två nätterna sov jag inte alls, som tur var körde Kevin mig till flygplatsen och höll mig sällskap tills planet gick annars hade jag nog bara suttit och gråtit.

Mellanlandningen i Tyskland blev en kulturchock när en brysk tyska i säkerhetskontrollen drog mig i armen och skrek åt mig på tyska, medan hon klämde på hela mig för att se om jag hade något under kläderna, lite skillnad från den trevliga kvinnan i USA som berättade exakt vad hon gjorde under hela processen. Nåja, man kan ju lugnt säga att det är många saker som jag blivit bortskämd med och som jag kommer att sakna, precis som det var mycket jag saknade här hemma när jag var där. Jag kommer helt klart sakna den amerikanska servicen, jag kommer sakna artigheten och omtänksamheten som alltid varit påtaglig, jag kommer sakna hjälpsamheten, det är så naturligt att få hjälp och hjälpa varandra att man aldrig behöver be innan det blivit erbjudit och så maten… Jag kommer att sakna alla vänner, som man bara kunde gå över till när som helst och hänga med, kanske spela schack eller ligga i gräset och dricka kaffe. Det eviga solskenet och den blå himlen, the hill, Boulder downtown och campus. Campus var inspirerande till både lek och plugg, stora gräsmattor att ligga och plugga på eller spela kort/frisbee eller vad som fanns till hands. The Hill som vi gick till för Kims vietnamesiska lunch för fyra dollar eller breakfeast burrito för två. Downtown med alla vackra blommor, knäppa afärer, roliga barer och gatuteater/sång eller annat. Jag saknar vår lägenhet med utsikt över bergen och julgransbelysning.

Jag har sovit största delen av tiden sen jag kom hem igår och nu ska jag snart gå och lägga mig igen, anpassningen är tuff. Jag var trött i två veckor när jag åkte åt andra hållet. Hade det inte varit för att Emmis redan var där hade jag nog dessutom aldrig åkt, med tanke på hur ledsen jag var att lämna Sverige och mina vänner här, nu är det samma sak åt andra hållet… Att ta mig ner till centrum idag (som ligger två minuter från mammas lägenhet var ett stort uppdrag som jag drog ut på fram till halvsex) där hann jag redan lämna fram mitt visakort utan leg två ggr och undra varför affärsbiträdet inte undrade hur jag mådde och om hon kunde hjälpa till. Tröttheten får hur som helst ge vika på lördag då det vankas bal i Uppsala dvs en hel dags festande. Har redan hunnit trycka i mig hur mycket finskt bröd som helst med kaviar och god ost samt lyssnat på bra musik och tittat på tv, saker som jag saknat i USA. Har också konstaterat att brorsan inte hade så många hål i ansiktet som han sa, det satt mest i öronen, bara två i ansiktet och att det var tur att jag inte köpte de röda örhängena som jag tyckte var så coola eftersom det tydligen var töjarörhängen och han har valt en storlek som gör det möjligt för öronen att växa ihop igen…ja, det är mkt jag inte har koll på, kan ju konstateras.

Nu är snart sommaren här även om jag tänkte sätta på mig mössa idag när vi skulle ner till centrum, men efter mammas och brorsans bestämda protester lät jag bli. Ser fram emot en sommar av intressanta samtal på HTF Direkt både per telefon och i fikarummet och sen till hösten en underbar termin i Uppsala! Är det ngn som har sett att Lauryn Hill kommer till Jazzfestivalen, det kan man ju inte missa!!!

Nu ses vi snart, stora kramen
Olea